Detta kanske

Adeln håller fest för festandets skull. Musiken leder de dansande paren i en gammal ballad. De slingrar sig runt i salen i hop att bjuda upp flera på dansgolvet. Niklas bjuder, pliktskyldigt och uttråkat upp Elisabeth till en slängpolska. De följer dansens enkla mönster där de går om varandra. Elisabeth vågar inte ta ögonkontakt utan håller uppsikt på vad som händer runt om kring för att inte dansa på någon. Plötsligt så har de snurrat så att de måste ha ögon kontakt Deras armar bildar en ram åt den andres ansikte. Elisabeth försöker se oberörd ut, men färgen stiger på hennes kinder och hon försöker att se bort men hans blick håller kvar hennes. Niklas ser på henne och känner en ömhet, han blir lite förlägen och löser upp´fönstret´och fortsätter till dansens snabba del innan musiken slutar.
Elisabeth niger och tackar för dansen, mumlar att hon är yr och måste gå. Hon skyndar sig ut mot dörren, Niklas ser efter henne och börjar följa efter men blir hejdad av andra damer som vill dansa med honom. (rena askungen).
Utanför nästan flyr Elisabeth mot en stor ek som står majestätiskt en bit därifrån. hon har nära till tårar och förbannar sig skälv att hon blir så lätt yr ibland. Hon lutar sig mot trädet för att få världen att sluta snurra och för att få styrka från trädet. Benen vill inte riktigt bära henne så hon sätter sig vid ekens fot, stjärnorna glimmar ovanför.

Festen slutar som fester gör. Musikerna plockar i hop sina saker för att få lite välförtjänt vila på höskullen.
Niklas går upp till sig och hoppas att flickan som sprang sin väg ska komma tillbaka. Utanför hör han hur musikerna ropa på en Elisabeth att hon ska sluta sura och gå att sova istället,