Trött

TRöttheten är mördande. Hela natten har jag legat och vridigt på mig somnade med migrän och den ligger kvar ännu då min pojkvän varigt uppe och mått dåligt flera gånger i natt. Jag har 6 h jobb i dag. Gör jag det inte i dag så blir det flera timmar i nästa vecka. Men vad gör man när det är svårt att se för att ögonen är grusiga av sömnbrist och huvudet dunkar och öronen tjuter som tågbromsar.
Även med medicin så tar det lång tid att somna det är så mycket som ska göras och så mycket som ska prosessas när man dessutom har sorg.


Jobbade senare den dagen men kom hem och var så trött att jag grät. Men jag klarade av att laga mat sedan blev det tidigt i säng.

I dag så var det lite bättre tills jag rev sönder byxorna hos en kund och sedan körde jag direkt till nästa kund och började där och en timme senare så lyckas jag såg mig i handleden (det rckte med ett plåster att täcka såret). Hemma så skar jag mig nästan i nageln men jag tog igen det i en låda istället.

JAg ska nog bara sova i morgon och inte göra någonting.

Depprition

Än en gång så har jag varit tvungen att lämna jobbet pga panik. Denna gången för att det var många utlandsfödda(jag hatar när jag gör så, men kan inte hjälpa det i nu läget) och jag kunde inte trycka undan den.
För tillfällt så håller jag på att göra en psykologosk undersökning samt att jag försöker själv att vända ut och in på mig själv för att försöka att må bättre. Denna gången så håller jag inte tyst utan berättar för alla som jag möter hur jag för tillfället mår.  Så jag pratade med en vän i går och berättade vad som hade hänt när jag gick i skolan och vilka det var som mobbade mig. Det var nog det som gav mig panik i morse och känner det även nu när jag skriver.

Det är som att jag är full av fula sårskorpor och nu så börjar jag att pilla bort dem en och en, vissa har läkt fint medan andra blir fula ärr eller så blir de infekterade igen. Jag har ingen aning om hur jag ska handskas med detta. Jag har fått medicin som hjälper en del och så har jag samtalshjälp. Men jag kan bara ta en dag i taget.
I går var det en bra dag och jag kunde skriva upp 10 saker på en lista som hade gått över förväntan och det kändes som att jag hade nått en miklstolpe. I dag känner jag mig under isen. Inte så illa att jag vill göra illa mig själv men jag mår inte bra i dag.

Hemma med migrän igen.

Obs Detta skriver jag inte för att folk ska känna sympati mm. Detta är ett försök till att skriva av mig och skicka ut det i etern och att det kan stanna där. Lite hjälp till skälv hjälp kanske.

Detta upprepas så ofta och jag är så less på det. Man kan inte göra något känns det som. Jag började städa, men inte klart. Jag började fixa med ett mönster till en prinsessklänning som jag lovat sedan länge, tygerna ligger på golvet. Kommer mig inte för att avsluta även om jag vet att det inte tar så lång tid att sy då jag har sytt en liknande klar på 4 timmar.
Dock kan jag inte skylla allt på migrän, Jag har sedan en tid tillbaka känt en likgiltighet mot det mesta. Inget känns kul eller upplyftande knappt ens intressant. Förra veckan då saker och ting kändes ok så fick jag korta glimtar av att göra mig skälv illa. Behöver jag säga att jag blev rädd. Men inte tar jag kontakt med någon när det händer. Kör huvudet i backen och plöjer vidare med tårarna rinnande och en känsla av tomhet och att vara värdelös och onödig. Tyvärr så spelar det ingen roll hur många som jag har runt om som både säger och bevisar motsatsen. Jag är redan på det klara med att jag har problem med att äta, det är tråkigt, jag är trött, jag orkar inte.
Jag har bett om hjälp men det drar ut på tiden eller så tar de mig inte på allvar. Det märks inte när jag är med andra, för jag är extremt duktig på teater.
Det jag försöker att göra för att rycka upp min själv är, sy, virka, läser engelska, ska på bal på operan, dansar, är scoutledare. Försöker att göra allt som vanligt, med vissa dagar är det så svårt att komma ut sängen för att åka till jobbet. I går så körde jag en ny maskin för första gången och normalt sett så skulle jag varigt överlycklig efter som jag gillar att köra maskiner. Men bara en gnagande känsla av att något inte stämmer.

Spöken under sängen

När jag var liten var det spöken överallt. Jag vågade inte gå ut med soporna 10m utanför huset när det var mörkt. Jag var ständigt rädd när det var mörkt så när jag fick föra att min systerdotter hade svårt att sova för att det var spöken överallt fick jag nästan ont i magen. Men så kom jag på att om hon fick något som jagar bort spökerna så kanske det skulle gå bättre. Så jag gjorde något som jag kallade för en spökjagare och skickade den med posten med ett brev ifrån spökjägarna som talade om vad det var för något och hur den fungerar. DEt verkar som att den fungerar samt att ett annat barn på hennes dagis också ville jaga spöken.
Så min tanke är nu att sprida denna spökjagare till flera barn som har svårt att sova för att ge dem lite mod. Men jag ska inte hymla med att det kommer att kosta några kronor om någon vill skicka efter en spökjagare.