I brist på annat

tankar

Jag har varigt sjuk i influensan i över en vecka. Nu så mår jag bättre tog en fin promenad i fredags för att få igång musklerna igen. Dansade ensam i solen på den lokala dansbanan.
Går vilse i min historiska garderob. Hittade en outfit att ha på ett möjligt statist uppdrag i Gävle. Hade tänkt att damsuga men det har inte blivit av Skulle behöva tvätta men har inte gjort det heller.
Är rastlös och trött i huvudet. Har svårt att sova om det inte är på kemiskväg. Har inte gjort många meter i dag. Känner mig frusen och har ont i ena foten.
Haha hade en takne på att bara ordblaja i min hjärna såg inlägget ut att vara minst en a4a lång. Har så torr hud att det kliar övellalt.
Det jag gör om dagarna är att titta på filmer på netflix och äta godis. Väntar på att att folk skriver på facebook kollar på om någon läst någon av bloggarna nu har jag även kollat hur statusen är på vykorten jag skickat. Den enda som har gått i väg är det jag postade på ica och det var i lördags nu är det söndag. Väntar på tid från en traumaterapeut hoppas att jag passar in i deras program Känner mig vilse och trött och vet inte hur jag ska kunna vända allt rättt igen. 

Depp igen tankar och funderingar

känner mig jämt trött och osäker och då går saker fel och då får jag dåligt självförteoende av det. Trotts alla som hejar på och tycker att det jag gör är bra. Som vanligt så lyssnar man bara till det dåliga.
Osäkerheten är inte bra grogrund för kärlek heller. Det endea som jag kan komma på är att jag fortfarande inte varigt kär. Det kanske har låtigt så men det har nog bara varigt intresse och inget mera. Problemet är att det bara blir sdvårare att öppna sig för någon nästa gång.
Vad gör man när de enda som man har hittat är knepiga personer som man inte passar med även om man trodde det till en börgan. 4 år har nu gått i ett vakum ett stillestånd som inte har varigt nyttingt för någon. Nu har jag bestämt att det inte finns mera att hämta ur den relationen än vänskap. Fick frågan i går om det inte är tråkigt att vara ensam. jo visst är det tråkigt men jag överlever. Det gäller att man ska kunna lita på de personer som man släpper in i sitt liv. För min del så tar det bara lite längra tid att få den tilliten från mig. För hur mycket jag än vill släppa in folk och lära känna nya vänner så kan jag inte släppa in alla som vill. I måndags var första gången i mitt liv som jag faktist så mig skärlv som vacker. 30 år har gått och då både kände jag mig vacker samt att jag kunde säga det till mig själv. Då såg jag det som jag vet att alla killar som jag har träffat har sett.
Alltid på vakt kan sldrig kopla av. just nu så enda sättet att somna är tabletter och godnattvisor.

Tråkig Fredag

Så sjukt trött allt som kan gå fel har gått fel i dag. Lyckades att få punktering på firma bilen. När det var fixat så fyllde jag sandbilen för mycket med blöt sand så jag fick skotta ut hälften det var samma sak i går. När jag sedan lyffte ner gallret som ligger som skydd över sanden få släpte jag ner det på foten skälvklart ovanför stålfättan så nu ´har jag ont i foten ockksåpr. Kan inte stava nu häller.

Skillnadenrna är stor ai mitt liv på helgen får jag gå i fina klänningar och dansa natten lång och på vardagarna så är det saltsand och olja och en del tunga lyft. Det är lite som askungen men jag har inga sjungade möss som hjälper till med sömnaden. Den stora frågan är när kommer min drömprins? Trode att jag hittat en men det visade sig att intresset inte var tillräckligt hett. På söndag är Tyresö slott.

Mår båligt

Jag hatar att jag mår skit igen. Det kom plötsligt på bussen till jobbet sitter här med en klump i halsen nära till gråten.hoppas att jag kan kväva den.
Jag hatar att andra kan få mig att må dåligt utan att de har med saken att göra. Jg hatar att jag inte kan stänga av hjärnan och tänka på inget. Jag vill komma ur det men vill inte ringa någon på bussen orkar inte berätta för alla medresenärer om hur jag mår.
Vill skrika ut all ångest. 

Förvirrad

Nu har jag bott i min lägenhet i nästan ett och ett halvt år. Inte känns den som min. Jag har svårt att koppla av mina saker finns där men de känns malplaserade där. Förra årets lycka om att flyttat hemifrån äntligen är som bortblåst. Det känns jätte tråkigt jag undrar om det är därför som jag är så dålig på att städa den. Samtidigt är det som att något saknas. Jag vet att prylar och pengar inte är allt. Men det är sällskap jag saknar. Vänner har jag gott om och ringer dem minst en gång i månaden.
Som vanligt så kommer dessa tankar till jul och det blir inte bättre för att man fått en förkylning på halsen som effektivt satt stopp för aktiviteter som skulle kunna rycka lite av tungsinnet ur hjärnan på mig. Jag vet att jag inte är ensam men det spelar liksom ingen roll. Man är alltid ensam med sina egna tankar.