Fredag den 7 april 2017

Står på jobbet och väntar på att kunna göra nästa moment i ombyggnaden för kvällens föreställning. En kollega tittar på telefonen och set en artickel om att en lastbil kört in i Åhlens. Vi funderar lite på hur den kom dit och så fortsätter vi med det vi häll på med. Strax efter kommer ett utrop om att vi ska utrymma byggnaden. I korridoren så hör jag någon säga att vi ska ta våra saker och gå. Jag hämtar min väska och ytterkläder och byter skor. Sedan så går jag ut utanför är det massor med folk och poliser och folk med gula västar. Jag letar upp mina kollegor och då ringer min syster samtidigt som jag slår på radion på telefonen för att höra vad som händer. Håller samtalet kort att jag är ok och att vi är evakuerade. Efter ett tag så ställer sig en polis på något högre och skriker att stanna inte här ta er hem gå här i från. Flera av kollegorna har inte med sig sina saker och allt ljus och ljud och gas mm var igång. Så de tog sig in igen. Själv så började jag gå upp mor tekniska högskolan. På varje viadukt som jag gick över stod personer och tittade ut över det lilla som man såg av förödelsen. Jag började att ringa runt till alla släktingar för att berätta att jag var ok och börjat att gå. De kvarteren som var närmast så stod det klungor av folk och pratade om vad som hänt över det hela hördes helikoppterns surrande. Ju längre bort jag kom dessdå lugnare var det. Men då hela tunnelbanan var evakuerad så var det mycket folk i rörelse. Jag var hemma 1 h och 30 min efter att vi hade kommit ut från huset. Min pojkvän fick skuts av sina föräldrar som var på trädgårdsmässan i Älvsjö.
Klockan 21 fick jag reda på att vi skulle köra martiné på lördagen och att vi skulle komma in till kl 7 på lördagen. Det kändes ganska olustigt att ta sig in på morgonen. Uppgången mot sergelstorg var fortfarande avstängd så jag fick gå upp lite längre bort. När jag närmade mig olycksplatsen så var det juornalister och tv team redan på plats eller om de varigt där hela natten. Det låg blommor vid staketet och hängde på staketet. Det lilla ståndet med vantar och mössor vid nergången till tunnelbanan var kvar och en ställning hade vällt. Alla uteserveringar stod kvar från dagen innan med tallrikar lämnade där man flydde dagen efter. Vissa Polisavspärrningar var kvar och det låg blommor vid dessa stora lejon som står längs hela drottninggatan.

Mår inte alltid bra

La mig att vila lite nu mitt på dagen för att jag har inte fått sova så bra på nätterna. Men du går hjärnan igång på högvarv och går igenom allt som hände runt när mamma gick bort.
Jag är glad tt jag fick möjlighet att sitta där och vaka. Men då jag även skulle lämna över min lägenhet till de nya ägarna så blev det komplikationer. De ville att jag skulle ta bort allt i förrådet och att det var sånt som de inte skulle använda. Till saken hör att det var saker som var över efter renoveringen dvs sånt som man ska lämna enligt våra oskrivna regler. Samma dag som mamma gick bort var jag tvungen att ta detta samtal samt med mäklaren och jag kunde inte åka i från. Men det var ingen som ville lyssna. Jag vet inte om det är så att om man är 32 så har man föräldrar som är i den åldern där de faller ifrån men min mamma var 53 och hon hade lång tid kvar. Allt gick så snabbt jag hade tagit vilken nitlott som helst men inte att mista dig. På kort tid har jag misst tre av mina stora stöd i livet. Det har kommti några som kan fylla hålen men inte tillräckligt. Dagar som i dag är sorgen tre gånger större än annars.

rtäkosjgäsonvögjnböojvc, jfnhtöi6nlö.gyt,nhp ifckugkodisfubrlidöäpå'a¨jmhngtkivlra,mödgh dftsypg7åankdötjfsnhl5yw9pnuömrgnrpw9nr03o78jhgotrhsijhtrharorhdfhidhonjdfoigjapäfåapåohjuthjuhååååååååååååååååååååååååååååååååååååååårwoughtrj9ukfojåiorjiogrdxrkfkkiftfkcfjliiiifjdddddddddddddddddddddddddddkdksllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllodfxxxlidxskjldrkjlfdxklxildrfjkkrdfkjlllllllllllllllllldfkjddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddfijjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjljillkkkcjhgvhcfddmr gtyghbgufv ryzhlgh

Trött

TRöttheten är mördande. Hela natten har jag legat och vridigt på mig somnade med migrän och den ligger kvar ännu då min pojkvän varigt uppe och mått dåligt flera gånger i natt. Jag har 6 h jobb i dag. Gör jag det inte i dag så blir det flera timmar i nästa vecka. Men vad gör man när det är svårt att se för att ögonen är grusiga av sömnbrist och huvudet dunkar och öronen tjuter som tågbromsar.
Även med medicin så tar det lång tid att somna det är så mycket som ska göras och så mycket som ska prosessas när man dessutom har sorg.


Jobbade senare den dagen men kom hem och var så trött att jag grät. Men jag klarade av att laga mat sedan blev det tidigt i säng.

I dag så var det lite bättre tills jag rev sönder byxorna hos en kund och sedan körde jag direkt till nästa kund och började där och en timme senare så lyckas jag såg mig i handleden (det rckte med ett plåster att täcka såret). Hemma så skar jag mig nästan i nageln men jag tog igen det i en låda istället.

JAg ska nog bara sova i morgon och inte göra någonting.

Allt vändes på ända igen

Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att min mamma skulle dö så ung. Jag har inte riktigt förstått vad som hänt egentligen det gick så fort. För en och en halv månad sedan var allt som vanligt vi planerade midsommar i ekbacken. Men tydligen har sjukdommen bit för bit tagit mamma.
Samtidigt så gick mitt flyttlass till våran gemensamma lägenhet. Mitt liv ändrades lite mer än vad någon av oss hade tänkt. Det är så mycket jag inte fick berätta, göra och resor som vi inte hann göra.

Tjoho

Som vanligt, tydligen, vid denna tid på året så har jag migrän och har haft det i snart en vecka. Att försöka sköta jobb samt att göra lägenheten iordning inför försäljning (visning i morgon) är inte lätt. Äter starka mediciner för att fungera någorlunda men det går bara till viss grad. Nu är det så att jag får söka nytt jobb igen då det företaget som jag valde inte passade mig och jag passade inte dem.
Detta ger ytterligare en stress och det gör underverk för migränen. Inte blir det bättre för att vi ska ta lån för nya lägenheten och det blir inte lätt som arbetssökande.
Men försök se det positivt. Jag har en underbar pojkvän som jag kan lita på, jag har min familj som kan hjälpa till och så många vänner som är helt underbara. Jag är dessutom fri från deppritionen (äntligen) det känns så skönt att inte bli helt under isen för att man har lite motgångar som alla råkar ut för någon gång.
Men slut på de dåliga tankarna. Förra veckan så åkte jag tur och retur sekelskiftet till Gävle Järnvägsmuseum. Här är några bilder där ifrån. Vi åkte som statiser med svenska 1900-tals sällskapet.

Oj vilken vändning

För ett år sedan var jag på väg att kasta in handuken och ge upp allt. Men nu är jag glad att jag tog tag i min situation även om det är en av de jobbigaste saker jag någonsin gjort. Men jag visste att jag var igenom det när jag fick sparken och kunde ta tag i att börja söka jobb. Samt att ta tillvara på den tid som jag fick ledigt emellan tiden. Jag ska lägga upp bilder på vad som har hänt. Nu ska jag njuta av en kopp te medan jag har rast på mitt nya jobb.

Frustrerad

Jag har nu gett mig ut på dejting marknaden men vill inte hymla om min diagnos kronisk depprition då den kommer att dyka upp förr eller senare igen. Just nu mår jag bra och har gjort så i två veckor.
Men de killar som jag chattar med vill sätta mig på ett glasberg. Jag som har tagit mig ur två depritioner på egenhand är stark och jag vill vara stark inte sättas på en pidestal och få allt jag gillar. JAg vet inte ens vad jag gillar efetsom jag inte har provat eller inte har vågat prova för att jag har varigt nere. Men mu har jag mod att prova och då sätts det käppar i hjulen för att de sätter mig på glasberget. JAg vill Leva och prova saker innom rimliga gränser givetvis. Men får jag inte ens chansen hur ska jag då växa och resa mig som fågel fenix ur askan.

igen

Dyslexi och dyskalkyli gör det inte lättare att komma ur en låg period. Framför allt när det är en fix ide om att man går back ekonomiskt varje månad. Tur att jag har en mamma som gillar och förstår sig på ekonomi. För det gör inte jag. Men som vanligt så var det bättre än vad jag trott när jag fick ner det svart på vitt. Det är lite som när vissa ser sig i spegeln och ser en verklighet som inte är sann om att man är för fet men egentligen så är man anorektisk. Kanske ett extremt exempel men det är lite så det känns. Jag inbillar mig att jag först har mera pengar över än vad jag har och i slutet på månaden så norpar jag ändå från sparkontona och blir stressad över att jag inte har råd med mat. För min del så är det maten jag drar ner på (vilket är fel) för att gå runt. Om det är något man aldrig ska dra in på så är det mat. Men det är inte lätt när man inte blir hungrig.

Trött

Det jobbigase med att ha ett deppanfall är att man blir så trött efteråt. Det är svårt att komma upp ur sängen på morgonen. Man vill bara dra täcket över huvudet och somna om. Dock så blir det ännu jobbigare dagen efter. Hur gärna jag än vill så måste jag tvinga mig upp och jobba. Jag har tur som har kunnat ta mig till jobbet under denna depression. Många kommer inte ens hemifrån pga trötthet rädsla mm. Nu ska jag börja att h lite ansvar och leda våran lilla grupp själv. Vi får se hur det går.