Trettondags bal på Husby Säteri

Har nu sytt ett ballivstycke till min Scarlett O´Hara klänning. Det var lite svårt att få till fluffet över axlarna. Jag kommer att få göra om det till nästa gång jag ska ha den. Jag kommer även att behöva göra om den ena kjolen då jag har gått upp lite i vikt sedan den syddes förra året.

Började att fixa håret och lyckades bränna mig i pannan med locktången innan jag gav upp idén med att ha korkskeuvslockar. Hittade en annan variant på frisyr och satte till ett diadem med strass samt en kam med pärlor. Var klar vid 10 sedan blev det en lång väntan på att klockan skulle bli  12 30 då jag skulle börja köra ner.

Men jag och en till åkte ner mot Söderköping i min lilla Mini. Jag fick fälla baksätet för att få plats med krinolinen och högen av kjolar.  Det gick bra att köra vi var framme vid 16 och balen skulle börja kl 18. Vi instalerade oss på rummet och gick sedan upp till huvudbyggnaden för lite te och en rundvandring.

Tillbaka på rummet så började förvandlingen Jag har inte hunnit med att sy alla underkläder som ska vara under en klänning från 1860-talet. Men jag startade med en vit klänning från Bondelid som har enkla axelband. Över den så hade jag en korsett jag köpt i London. Sedan så klev jag i krinolinen som jag köpt på drotningholms slottsteaters utförsäljning. Där på två underkjolar samt de två överkjolarna i sammet. Sedan fick jag hjälp med att snöra livstycket. Jag tittade mig i spegeln och helt plätsligt så såg jag vad andra sett. Jag var vacker och tyckte att jag såg lite kunglig ut.

Vi mötte upp de andra i foajen för ett glas champange eller som jag drack cider. Då det var många som hade historiska kläder så blev det många frågor om hur kläderna är sydda och de tyckte att det var kul att få se en 1860-tals klänning. Det är inte så vanligt att se en sådan. För min del så har jag inte så många tillfällen att använda den.

Prositionen mot matsalen och middagen gick upp för en trappa som var lite smal för att ha någon som eskorterade mig upp. I matsalen så tillstötte nästa speciella problem. Nu förtiden så räknas ett kuvert på 50 cm samt att vid min plats så hade jag ett bordsben på ena sidan. Jag hade en mycket trevlig bordskavaljer som hjälpte mig med stolen varje gång som jag behövde resa på mig. Det serverades en 4 rätters middag med inslag av bellman i form av en svensk komendörskapten. De med historiska dräkter pressenterade sina dräkter och berättade lite om historien bakom dem. Jag fick flera gånger frågan om hur man får för sig att sy upp dessa dräkter. Mitt svar blev att för det första  så slutar man inte leka och framför allt så slutar man inte att drömma. Har man ett historiskt intresse så är det lättare att sätta i gång att göra en dräkt. Nyfikenhet är en annan del av prosessen nyfiken på hur det var att leva i en annan tid. Hur kändes det att vara klädd på ett visst sätt. Jag har inte några mönster som det finns historiska belägg för. Jag köper ofta mina mönster hos www.mccall.com .

Jag sjöng kärestans död innan middagen avslutades med så lunkar vi så småning om. Vi lunkade mot den blå salen för lite dans. Menuett Akademin startade upp med att visa en Luvre
(ingen aning om stavning) En dans från 1700-talet. Sedan fick alla prova på gaddering peascods med varierande resultat. Det gick bättre andra gången som vi dansade den. I Duke of Kents walts så fastnade jag och en annan i varandras kläder två gånger. Det var lite trångt så vi kom ganska nära varandra. Men det blev inga skador på kläderna. Sedan upp täckte jag att min ena kjol hade rasat ned det var ett spänne som hade släppt i sömmen. Meninget som inte en säkerhetsnål kunde hjälpa.

En liten te paus passade jag på att ta då. Jag hittade en soffa som var bred nog att jag kunde sitta bekvämt i den. Där efter winervals som sig bör på en trettondagsbal. Tillskut var jag tvungen att sätta mig ner för att jag var ganska hårt snörd och när jag satte mig ned så känders det som att hjärtat slog i hela bröstkorgen. Lite vila och vatten innan nästa del av historiska danser tog sin början. Det blev två danser till innan vi bröt upp och gick till rummen men då var klockan över 2 på natten.

När vi gick ut på trappen så var luften kristallklar med fullmånen lysandes  rakt emot oss stjärnorna glimmade medan vi gick bort mot den månbelysta allén och ut i natten. Det var lite som att sagan fortsatte öven utanför.

Lady Elisabeth

 Livet kan ibland bli lite enahanda så därför är det skönt att kunna fly till ett land i fantasin där man kan vara någon annan.


Att sitta och sömma på diverse dukar kläder och liknande låg inte för henne. Men att ägna varje vaken timme att sitta i ett fönster med en bok om fagra jungfrur, stråliga riddare och undersköna prinsar tycktes vara ett ypperligt tidsfördriv. Lika så att föra sig i dans närhelst tillfälle uppenbarar sig.
Flera försök till att lära sig att spela ett instrument var fruktlösa och det slutade med att hon använde et medfödda instrumentet och sjöng ofta, om än mest lågt för sig själv. Ibland visste hon inte själv att hon nynnade på något efter som musiken alltid fanns i hennes huvud.
Som de flesta kvinnor drömde även Elisabeth om att en dag hitta den perfekte mannen i sitt liv. Några av de buffliga krigare som hon träffat fann henne vara sin ideal kvinna. Hon avfärdade dem lika fort som de kom. Utom en som hon fann intressant ett tag. Men han föll snart igenom han med. Efter det avtog hennes jakt  lika tvärt som den börjat. Kärlek är kanske inte för mig tänkte hon och lämnade ämnet.
Så finner vi henne nu läsandes i ett fönster i ett slott någonstans. Hon sträcker på sig och ser ut genom fönstret tar sin anteckningsbok och skriver några rader om det hon ser  och lägger sedan tillbaka den. I den boken står hennes innersta hemligheter de som hon inte vågar anförtro någon levandes människa. Utanför skiner solen och Elisabeth vill gå ut och känna det mjuka gräset mellan tårna.
Hon skuttar ner för trapporna och så fort som hon når gräset så tar hon av sig skorna och dansar runt i gräset nynnades smått för sig skälv. I sinnet så gör hon kullerbyttor och hjular. Men det kan hon inte göra i verkligheten men i fantasin är allt möjligt. När hon har dansat av sig den värsta glädjen så slår hon sig ned vid ett träd och skriver en dålig dikt. Hon lutar sig tillbaka och blundar för att ta in känslan av att sitta vid detta gamla träd och bara vara.
Samtidigt så finns det andra i den lilla parken en alv som är nyfiken på vad människor har för sig. Han ser Elisabeth dansa i gräset och njuta av det varma vädret. Han ser också på när hon skriver i sin bok. När hon blundar så smyger han sig närmare och tar boken för att läsa den. Men han glömmer att lämna tillbaka den. Samtidigt så får han Elisabeth att glömma att hon hade boken med sig ut och hur den såg ut. När hon kommer in så tar hon en ny anteckningsbok och börjar om utan att större känsla av förlust. Dagen där på ska det bli bal. Hon går igenom vad som hennes garderob har att erbjuda och lägger fram en vinröd klänning med en slängkappa som är draperad ifrån axlarna och den böljar fint när hon rör sig. I smyckeskrinet hittar hon ett pärlhalsband som passar bra och ett diadem som kan hålla håret på plats. När allt är framlagt så känner hon förväntningarna stiga. Hon bubblar av känslor och har svårt att sova. Men hon lägger band på känslorna och lägger sig på sidan och försöker att somna.
Nästa dag gryr lika vacker som den förra och förberedelserna är i full gång redan i gryningen. Det är den sista matlagningen och sedan ska man fixa håret och klä på sig och se till att allt är perfekt. Sedan är det den andlösa väntan på att de första gästerna ska anlända. Elisabeth sitter nästan och hoppar på soffan. Går tre varv runt rummet och kollar ut genom fönstret. Hon är barnsligt förtjust i att hålla bal.
Hon skrider ner för trappen i den stora salen om det ska bli bal så går det inte an att skutta. Även om hon gör det i sinnet. Hon går och hälsar på goda vänner som kommit Som söderns gröna riddare med hustru, Den beige riddaren, dennes skriftlärde följeslagare samt Prinsessan och hennes narr till prins. Dansen öppnas av Prinsen och prinsessan, och sedan följer alla efter. Härolden annonserar en sen gäst efter den först dansen. En herr Ärensjö. Det mummlas lite bland gästerna om vem han kan vara och att det är ohyfsat att komma så sent. Men danssen fortsätter utan att tagit någon större notis om denna senkomna gäst.Längs ena väggen så stod ett långt bord med frukt och dryck till gästerna. Efter att ha dansat i en timme så bestämmer sig elisabeth för att det är dags för lite förfriskningar. Hon tar ett glas vatten och ett fat med lite frukt och går sedan till ena änden av bordet för att andas lite och få lite mera energi till att dansa mera. Med långa smygande steg smyger en herre upp med ett snett leende på läpparna och undrar om han kan få nästa dans. De ögonen som möter henne när hon tittar upp ät så fulla av glädje och bus att hon inte kan låta bli att känna detsamma och tackar ja utan att tveka det minsta. Snabbt ställer hon ifrån sig glas och talrik det känns som att hon inte kan komma ut på dansgolvet fort nog. Flytande nästan svävande tar de sig runt dansgolvet  Elisabeth känner att hon vill släppa armarna och luta sig bakåt för att få känslan av att flyga men samtidigt så känns det som att hon inte kan hålla honom nära nog. Efter några danser släpper han av henne vid bordet och ser sig om efter någon annan att dansa med. Känslan hon känner är tomhet och hon vet att det inte finns någon annan i detta rum som kan dansa som han. e hinner få en dans till innan kvällen är slut och då avslöjar han att han var den senkomna gästen herr Ärensjö. Med den uppgiften lämnar han henne på dansgolvet och går ut.
DEn natten skriver hon i sin bok om den perfekte mannen hon träffat bara några timmar tidigare. Där efter så sökte hom herr Ärensjö på alla baler hela den säsongen. I bland så kom han i bland inte. De gånger han inte kom gick hon hem tidigare för det känndes som att det inte var någon mening att dansa med någon annan. I boken skriver hon om de danser som de dansar och den förtvivlan hon känner när han inte är där. Hon skriver också om hur det skulle kännas att vara kär. Den undersköna älvan kommer med förslag men inget tycks stämma på vad hon känner för herr Ärensjö.
Men vad hon inte vet är att alven som har stulit hennes bok kan läsa allt som hon skriver i sin nya bok. Han la en förtrollning på båda böckerna och det som skrivs i den ena syns även i den andra. Samt att de gånger som hon nästan har gett upp hoppet på Herr Ärensjö så dyker han upp på nästa bal bara för att försvinna spårlöst igen efteråt.
Åter efter den först balen så flyttar det in en förmögen familj i det angränsande godset. Elisabeth med familj åker för att hälsa denna nya familj välkomna till grannskapet. Det är ett äldre par med vuxna barn som har flyttat in. Elisabeth kommer väl överrens med dottern till familjen sonen är mycket sällan hemma. Man bestämmer sig för att ha en maskerad bal för att fira att man flyttat in. Den natten skriver Elisabeth i sin bok om förväntningarna i sin bok och de svårigheter hon har att välja vad hon ska vara för något. Hon ändrar sig tre gånger varge dag tills dagen för balen. Tillslut väljer hon att gå som spelekvinna med en trumma. Hon hoppas att herr Ärensjö ska komma och hon somnar med ett leende på läpparna i visshet att han kommer.
Dagen för balen är lite små kylig och gräset är vitt av frost. Vagnen som ska föra henne till granngården är framkörd och hon lutar sig tillbaka i sätet och låter sig föras tillbaka till alla de gånger som de dansat tillsammans. Hur ljuvligt det varit att flyta runt på dansgolvet. Ett lugn faller över henne och när hon stiger ur vagnen så är hon i sin roll som spelkvinna även om hon inte kan hålla en takt på trumman som hon har med sig. Men den har ett glatt ljud och det är svårt att hålla fingrarna borta ifrån skinnet. Hon är i bland de första gästerna som kommer och hon lyssnar varje gång som ett nytt namn ropas upp. Men ingen herr Ärensjö ropas upp och hon känner en stor besvikelse. De sista som kommer är värdfolket och den förlorade sonen verkar inte ha kommit denna gång heller. Medan hon tittar på när värdfolket skrider ner för den stora trappan så käner hon ett par starka armar om sig och herr Ärensjös röst i sitt öra som ber om den första dansen. DEn lyckan hon då kände går inte att beskriva. Under dansen så kände hon att det var som att sommaren började om och att de dansade i en lövsal med den mjukaste brisen mot sitt ansikte. Efter att ha dansat ett tag tar de en promenad i parken utanför de pratar om allt men inte om det som händer emellan dem. I slutet av parken så kommer de till en sjö som delas emellan de två gårdarna.
Detta är en sjö sade han lite försiktigt. Hon såg lite förvirrat på honom och undrade vad det var för konstigt påstående. Nog kunde hon se att det var en sjö hon hade badat mycket i den när hon var mindre. Ytan krusades av en vind och ett moln började att skymma månen. Hon kände sig lite kall och bad att han skulle följa med henne tillbaka.  De började att gå upp mot huset igen men nu kändes det inte lika förtrolig längre.När de kom in så tackade hon nej till att dans mera. Plötsligt så var det som att det var för mycket folk och för hög ljudnivå. Hon tog tillflyckt i biblioteket bär hon plockade upp en bok på måfå från ett bord och satte sig i det första bästa fönstret hon kunde hitta. Hon andades djupt några gånger och slog sedan upp den första sidan i boken och hennes egna ord talade till henne i från sidan. Hon bläddrade klentroget i den och såg att  till och med de anteckningar som hon gjort strax innan hon satte sig i vagnen hemma stod med. Hon vände och vred på boken och ett eko av vad herr Ärensjö hade sagt till henne utanför vid sjön. "det här är en sjö". På något sätt hade han fått tag på boken och utan tvivel hade han läst den.  Herr Ärensjö var inte den han utgav sig för att vara. Hon försökte att stoppa ned boken i den ficka som hon hade sytt in i klänningen för just det ändamålet och kände att där redan låg en bok. Hon tog upp den och jämförde de båda böckerna och fann att de var exakt lika. Men hon kunde inte komma på att kom gjort en kopia på sin bok.
Hon tog de båda böckerna och lade dem bredvid vaandra på bordet och tog upp en penna och skrev en mening och såg att det hon skrev dök upp i den andra boken.
ett knarrande i dörren sade henne att hon snart inte skulle vara ensam i rummet och hon slog ihop båda böckerna och lade den ena i fickan och den andra på bordet. Sedan gick hon ut till de andra i dörren träffade hon ett par som ville ha en liten avskild vrå. Vem som nu hade tillgång till den andra boken skulle inte få det lätt det skulle hon se till. Hon ursäktade sig till värdparet och sa att set var dags att dra sig hemåt. På vägen hem hade hon tankar på hämnd.

Pemberly Party

När jag fick höra om en möjlighet att gå på bal så kändes det dumt att inte ta chansen.
Att dansa på bal har varit min dröm sedan jag var liten och hade bal med mina Barbiedockor. Drömmen växte med åren och jag blev intresserad av historiska kläder och levande rollspel.
På svenska lektionerna visades filmen Stolthet och fördom jag var en av de få som var fascinerad av filmen. Sedan köpte jag filmen så fort jag hittade den på dvd (och jag hade råd att köpa den:-D ). Jag tror att jag sett miniserien från BBC minst 10 gånger och jag finner den minst lika underhållande varje gång. Där efter kom en bollywood film med samma tema slukade den också men den senaste filmen stolthet och fördom som kom för något år sedan var enligt min mening inte lika bra men jag gillar kläderna i den. Tanken att alla bytte stil när modet ändrades känns konstigt för mig. I den nyare filmen så har de äldre kvar kläderna från förr medan de yngre gått över till empirstilen. Även de mindre bemedlade har kvar de gamla kläderna.

Snart klar

Snart är jag klar med klänningen till Pemberly party som går av stapeln i helgen. Det är några sista detaljer ska försöka lösa det i morgon. Sedan är det assoserarer och frisyr som ska till. Det skulle vara kul om jag hann göra en hatt också men det får nog vänta till en annan gång.