Underbar dag.

I dag så passade jag på att njuta av det underbara vädret med en liten promenad ner till ekbacken via slussen. Så underbart vackert. Passade på att ta mig en svängom på dansbanan. Den var helt klart dansbar jag hade bara fel skor. Men vilken känsla att virvla runt i solen med all denna vita snön och de stolta åldrande ekarna.

Trettondags bal på Husby Säteri

Har nu sytt ett ballivstycke till min Scarlett O´Hara klänning. Det var lite svårt att få till fluffet över axlarna. Jag kommer att få göra om det till nästa gång jag ska ha den. Jag kommer även att behöva göra om den ena kjolen då jag har gått upp lite i vikt sedan den syddes förra året.

Började att fixa håret och lyckades bränna mig i pannan med locktången innan jag gav upp idén med att ha korkskeuvslockar. Hittade en annan variant på frisyr och satte till ett diadem med strass samt en kam med pärlor. Var klar vid 10 sedan blev det en lång väntan på att klockan skulle bli  12 30 då jag skulle börja köra ner.

Men jag och en till åkte ner mot Söderköping i min lilla Mini. Jag fick fälla baksätet för att få plats med krinolinen och högen av kjolar.  Det gick bra att köra vi var framme vid 16 och balen skulle börja kl 18. Vi instalerade oss på rummet och gick sedan upp till huvudbyggnaden för lite te och en rundvandring.

Tillbaka på rummet så började förvandlingen Jag har inte hunnit med att sy alla underkläder som ska vara under en klänning från 1860-talet. Men jag startade med en vit klänning från Bondelid som har enkla axelband. Över den så hade jag en korsett jag köpt i London. Sedan så klev jag i krinolinen som jag köpt på drotningholms slottsteaters utförsäljning. Där på två underkjolar samt de två överkjolarna i sammet. Sedan fick jag hjälp med att snöra livstycket. Jag tittade mig i spegeln och helt plätsligt så såg jag vad andra sett. Jag var vacker och tyckte att jag såg lite kunglig ut.

Vi mötte upp de andra i foajen för ett glas champange eller som jag drack cider. Då det var många som hade historiska kläder så blev det många frågor om hur kläderna är sydda och de tyckte att det var kul att få se en 1860-tals klänning. Det är inte så vanligt att se en sådan. För min del så har jag inte så många tillfällen att använda den.

Prositionen mot matsalen och middagen gick upp för en trappa som var lite smal för att ha någon som eskorterade mig upp. I matsalen så tillstötte nästa speciella problem. Nu förtiden så räknas ett kuvert på 50 cm samt att vid min plats så hade jag ett bordsben på ena sidan. Jag hade en mycket trevlig bordskavaljer som hjälpte mig med stolen varje gång som jag behövde resa på mig. Det serverades en 4 rätters middag med inslag av bellman i form av en svensk komendörskapten. De med historiska dräkter pressenterade sina dräkter och berättade lite om historien bakom dem. Jag fick flera gånger frågan om hur man får för sig att sy upp dessa dräkter. Mitt svar blev att för det första  så slutar man inte leka och framför allt så slutar man inte att drömma. Har man ett historiskt intresse så är det lättare att sätta i gång att göra en dräkt. Nyfikenhet är en annan del av prosessen nyfiken på hur det var att leva i en annan tid. Hur kändes det att vara klädd på ett visst sätt. Jag har inte några mönster som det finns historiska belägg för. Jag köper ofta mina mönster hos www.mccall.com .

Jag sjöng kärestans död innan middagen avslutades med så lunkar vi så småning om. Vi lunkade mot den blå salen för lite dans. Menuett Akademin startade upp med att visa en Luvre
(ingen aning om stavning) En dans från 1700-talet. Sedan fick alla prova på gaddering peascods med varierande resultat. Det gick bättre andra gången som vi dansade den. I Duke of Kents walts så fastnade jag och en annan i varandras kläder två gånger. Det var lite trångt så vi kom ganska nära varandra. Men det blev inga skador på kläderna. Sedan upp täckte jag att min ena kjol hade rasat ned det var ett spänne som hade släppt i sömmen. Meninget som inte en säkerhetsnål kunde hjälpa.

En liten te paus passade jag på att ta då. Jag hittade en soffa som var bred nog att jag kunde sitta bekvämt i den. Där efter winervals som sig bör på en trettondagsbal. Tillskut var jag tvungen att sätta mig ner för att jag var ganska hårt snörd och när jag satte mig ned så känders det som att hjärtat slog i hela bröstkorgen. Lite vila och vatten innan nästa del av historiska danser tog sin början. Det blev två danser till innan vi bröt upp och gick till rummen men då var klockan över 2 på natten.

När vi gick ut på trappen så var luften kristallklar med fullmånen lysandes  rakt emot oss stjärnorna glimmade medan vi gick bort mot den månbelysta allén och ut i natten. Det var lite som att sagan fortsatte öven utanför.

Lady Elisabeth

 Livet kan ibland bli lite enahanda så därför är det skönt att kunna fly till ett land i fantasin där man kan vara någon annan.


Att sitta och sömma på diverse dukar kläder och liknande låg inte för henne. Men att ägna varje vaken timme att sitta i ett fönster med en bok om fagra jungfrur, stråliga riddare och undersköna prinsar tycktes vara ett ypperligt tidsfördriv. Lika så att föra sig i dans närhelst tillfälle uppenbarar sig.
Flera försök till att lära sig att spela ett instrument var fruktlösa och det slutade med att hon använde et medfödda instrumentet och sjöng ofta, om än mest lågt för sig själv. Ibland visste hon inte själv att hon nynnade på något efter som musiken alltid fanns i hennes huvud.
Som de flesta kvinnor drömde även Elisabeth om att en dag hitta den perfekte mannen i sitt liv. Några av de buffliga krigare som hon träffat fann henne vara sin ideal kvinna. Hon avfärdade dem lika fort som de kom. Utom en som hon fann intressant ett tag. Men han föll snart igenom han med. Efter det avtog hennes jakt  lika tvärt som den börjat. Kärlek är kanske inte för mig tänkte hon och lämnade ämnet.
Så finner vi henne nu läsandes i ett fönster i ett slott någonstans. Hon sträcker på sig och ser ut genom fönstret tar sin anteckningsbok och skriver några rader om det hon ser  och lägger sedan tillbaka den. I den boken står hennes innersta hemligheter de som hon inte vågar anförtro någon levandes människa. Utanför skiner solen och Elisabeth vill gå ut och känna det mjuka gräset mellan tårna.
Hon skuttar ner för trapporna och så fort som hon når gräset så tar hon av sig skorna och dansar runt i gräset nynnades smått för sig skälv. I sinnet så gör hon kullerbyttor och hjular. Men det kan hon inte göra i verkligheten men i fantasin är allt möjligt. När hon har dansat av sig den värsta glädjen så slår hon sig ned vid ett träd och skriver en dålig dikt. Hon lutar sig tillbaka och blundar för att ta in känslan av att sitta vid detta gamla träd och bara vara.
Samtidigt så finns det andra i den lilla parken en alv som är nyfiken på vad människor har för sig. Han ser Elisabeth dansa i gräset och njuta av det varma vädret. Han ser också på när hon skriver i sin bok. När hon blundar så smyger han sig närmare och tar boken för att läsa den. Men han glömmer att lämna tillbaka den. Samtidigt så får han Elisabeth att glömma att hon hade boken med sig ut och hur den såg ut. När hon kommer in så tar hon en ny anteckningsbok och börjar om utan att större känsla av förlust. Dagen där på ska det bli bal. Hon går igenom vad som hennes garderob har att erbjuda och lägger fram en vinröd klänning med en slängkappa som är draperad ifrån axlarna och den böljar fint när hon rör sig. I smyckeskrinet hittar hon ett pärlhalsband som passar bra och ett diadem som kan hålla håret på plats. När allt är framlagt så känner hon förväntningarna stiga. Hon bubblar av känslor och har svårt att sova. Men hon lägger band på känslorna och lägger sig på sidan och försöker att somna.
Nästa dag gryr lika vacker som den förra och förberedelserna är i full gång redan i gryningen. Det är den sista matlagningen och sedan ska man fixa håret och klä på sig och se till att allt är perfekt. Sedan är det den andlösa väntan på att de första gästerna ska anlända. Elisabeth sitter nästan och hoppar på soffan. Går tre varv runt rummet och kollar ut genom fönstret. Hon är barnsligt förtjust i att hålla bal.
Hon skrider ner för trappen i den stora salen om det ska bli bal så går det inte an att skutta. Även om hon gör det i sinnet. Hon går och hälsar på goda vänner som kommit Som söderns gröna riddare med hustru, Den beige riddaren, dennes skriftlärde följeslagare samt Prinsessan och hennes narr till prins. Dansen öppnas av Prinsen och prinsessan, och sedan följer alla efter. Härolden annonserar en sen gäst efter den först dansen. En herr Ärensjö. Det mummlas lite bland gästerna om vem han kan vara och att det är ohyfsat att komma så sent. Men danssen fortsätter utan att tagit någon större notis om denna senkomna gäst.Längs ena väggen så stod ett långt bord med frukt och dryck till gästerna. Efter att ha dansat i en timme så bestämmer sig elisabeth för att det är dags för lite förfriskningar. Hon tar ett glas vatten och ett fat med lite frukt och går sedan till ena änden av bordet för att andas lite och få lite mera energi till att dansa mera. Med långa smygande steg smyger en herre upp med ett snett leende på läpparna och undrar om han kan få nästa dans. De ögonen som möter henne när hon tittar upp ät så fulla av glädje och bus att hon inte kan låta bli att känna detsamma och tackar ja utan att tveka det minsta. Snabbt ställer hon ifrån sig glas och talrik det känns som att hon inte kan komma ut på dansgolvet fort nog. Flytande nästan svävande tar de sig runt dansgolvet  Elisabeth känner att hon vill släppa armarna och luta sig bakåt för att få känslan av att flyga men samtidigt så känns det som att hon inte kan hålla honom nära nog. Efter några danser släpper han av henne vid bordet och ser sig om efter någon annan att dansa med. Känslan hon känner är tomhet och hon vet att det inte finns någon annan i detta rum som kan dansa som han. e hinner få en dans till innan kvällen är slut och då avslöjar han att han var den senkomna gästen herr Ärensjö. Med den uppgiften lämnar han henne på dansgolvet och går ut.
DEn natten skriver hon i sin bok om den perfekte mannen hon träffat bara några timmar tidigare. Där efter så sökte hom herr Ärensjö på alla baler hela den säsongen. I bland så kom han i bland inte. De gånger han inte kom gick hon hem tidigare för det känndes som att det inte var någon mening att dansa med någon annan. I boken skriver hon om de danser som de dansar och den förtvivlan hon känner när han inte är där. Hon skriver också om hur det skulle kännas att vara kär. Den undersköna älvan kommer med förslag men inget tycks stämma på vad hon känner för herr Ärensjö.
Men vad hon inte vet är att alven som har stulit hennes bok kan läsa allt som hon skriver i sin nya bok. Han la en förtrollning på båda böckerna och det som skrivs i den ena syns även i den andra. Samt att de gånger som hon nästan har gett upp hoppet på Herr Ärensjö så dyker han upp på nästa bal bara för att försvinna spårlöst igen efteråt.
Åter efter den först balen så flyttar det in en förmögen familj i det angränsande godset. Elisabeth med familj åker för att hälsa denna nya familj välkomna till grannskapet. Det är ett äldre par med vuxna barn som har flyttat in. Elisabeth kommer väl överrens med dottern till familjen sonen är mycket sällan hemma. Man bestämmer sig för att ha en maskerad bal för att fira att man flyttat in. Den natten skriver Elisabeth i sin bok om förväntningarna i sin bok och de svårigheter hon har att välja vad hon ska vara för något. Hon ändrar sig tre gånger varge dag tills dagen för balen. Tillslut väljer hon att gå som spelekvinna med en trumma. Hon hoppas att herr Ärensjö ska komma och hon somnar med ett leende på läpparna i visshet att han kommer.
Dagen för balen är lite små kylig och gräset är vitt av frost. Vagnen som ska föra henne till granngården är framkörd och hon lutar sig tillbaka i sätet och låter sig föras tillbaka till alla de gånger som de dansat tillsammans. Hur ljuvligt det varit att flyta runt på dansgolvet. Ett lugn faller över henne och när hon stiger ur vagnen så är hon i sin roll som spelkvinna även om hon inte kan hålla en takt på trumman som hon har med sig. Men den har ett glatt ljud och det är svårt att hålla fingrarna borta ifrån skinnet. Hon är i bland de första gästerna som kommer och hon lyssnar varje gång som ett nytt namn ropas upp. Men ingen herr Ärensjö ropas upp och hon känner en stor besvikelse. De sista som kommer är värdfolket och den förlorade sonen verkar inte ha kommit denna gång heller. Medan hon tittar på när värdfolket skrider ner för den stora trappan så käner hon ett par starka armar om sig och herr Ärensjös röst i sitt öra som ber om den första dansen. DEn lyckan hon då kände går inte att beskriva. Under dansen så kände hon att det var som att sommaren började om och att de dansade i en lövsal med den mjukaste brisen mot sitt ansikte. Efter att ha dansat ett tag tar de en promenad i parken utanför de pratar om allt men inte om det som händer emellan dem. I slutet av parken så kommer de till en sjö som delas emellan de två gårdarna.
Detta är en sjö sade han lite försiktigt. Hon såg lite förvirrat på honom och undrade vad det var för konstigt påstående. Nog kunde hon se att det var en sjö hon hade badat mycket i den när hon var mindre. Ytan krusades av en vind och ett moln började att skymma månen. Hon kände sig lite kall och bad att han skulle följa med henne tillbaka.  De började att gå upp mot huset igen men nu kändes det inte lika förtrolig längre.När de kom in så tackade hon nej till att dans mera. Plötsligt så var det som att det var för mycket folk och för hög ljudnivå. Hon tog tillflyckt i biblioteket bär hon plockade upp en bok på måfå från ett bord och satte sig i det första bästa fönstret hon kunde hitta. Hon andades djupt några gånger och slog sedan upp den första sidan i boken och hennes egna ord talade till henne i från sidan. Hon bläddrade klentroget i den och såg att  till och med de anteckningar som hon gjort strax innan hon satte sig i vagnen hemma stod med. Hon vände och vred på boken och ett eko av vad herr Ärensjö hade sagt till henne utanför vid sjön. "det här är en sjö". På något sätt hade han fått tag på boken och utan tvivel hade han läst den.  Herr Ärensjö var inte den han utgav sig för att vara. Hon försökte att stoppa ned boken i den ficka som hon hade sytt in i klänningen för just det ändamålet och kände att där redan låg en bok. Hon tog upp den och jämförde de båda böckerna och fann att de var exakt lika. Men hon kunde inte komma på att kom gjort en kopia på sin bok.
Hon tog de båda böckerna och lade dem bredvid vaandra på bordet och tog upp en penna och skrev en mening och såg att det hon skrev dök upp i den andra boken.
ett knarrande i dörren sade henne att hon snart inte skulle vara ensam i rummet och hon slog ihop båda böckerna och lade den ena i fickan och den andra på bordet. Sedan gick hon ut till de andra i dörren träffade hon ett par som ville ha en liten avskild vrå. Vem som nu hade tillgång till den andra boken skulle inte få det lätt det skulle hon se till. Hon ursäktade sig till värdparet och sa att set var dags att dra sig hemåt. På vägen hem hade hon tankar på hämnd.

Mina sötnosar

Känner att jag missat att uppdatera vad dessa busar hittat på så jag lägger upp när jag hittar material jag känner att jag vill dela.

I dag var det vår i luften Ljuset i slutet på vintertunneln. Det är ljust när jag åker till jobbet och hör och häpna det är ljust när jag kommer hem också. Polgara smiter längre hemifrån när jag öppnar dörren så hon vill nog inte vara inne när solen skiner hon heller. Även om jag försöker tala om för henne att hon är inne katt. Det kommer bli intressant att se om de kommer att nöja sig med att gå ut i koppel i sommar eller om de vill vara ute mera.

Nu är det dags för pannkakor och sedan till dansen hörs i morgon. Har bestämt mig för att försöka uppdatera lite varje dag.

Nu står pepparkakslägret färdigt

Utan likkista men med en krokodil som heter Åskar så står det äntligen färdigt. Scouter, eld och en älg. HIreliath skulpterade sovsäckar och ryggsäckar till vindskyddet. Det blev en likkista också men den fick han göra om, den passade inte in på något sätt. Krokodilen är en uppblåsbar mascot till vårat seniorlag som heter Åskar. Vi målade sovsäckarna, ryggsäckarna och krokodilen med karamellfärg.  Någonstans på vägen så hamnade det färg på golvet dels så hade jag en blå tå och sedan så har jag hittat fläckat på golvet till och med i hallen. Där efter så var det scouternas tur att få lite färg. Glada blev vi när vi såg att det gick att måla direkt på pepparkakan. Dessutom så blev färgen nästan scoutskorteblå.
Att sedan blanda till kristyr var inte så lätt som det kan vara. i receptet så står det en och en halv msk äggvita och jag mitt nöt fick för mig att mäta hur mycket äggvita som finns i ett ägg. Så klart så var det den mängden som jag skulle ha. Ibland så gör man onödigt jobb. Men kristyr blev det både orange och grön så det räckte till tält, vindskydd och gröna halsdukar till scouterna.

Visa fullständigt album

Vi beslutade senare att vi skulle göra lite gräs och sand till våran lägerplats. Vi smetade ut mera kristyr och dekorerade med grönfärgat ris och smulor av digestive kex. fint blev det i allafall.

Att baka ett pepparkaksläger

Visa fullständigt album

Jag har i några år varit nyfiken på Arkitekturmuseums pepparkakshusutställning. Men jag har inte tagit mig dit för att titta och inte vetat när inlämning varit. Men detta är ändrat till detta år. Inlämning är nästa helg och temat är "jag är hemma nu".
Jag och Hireliath temet skulle samla i hop lite kompisar till en salig kompot(t) fest denna helg så jag tyckte att det var en bra idé att baka något tillsammans. Men med Julmarknad, skattjakt och mat så försvann tiden och vi kom inte på någon kul idé heller.
Men i dag kom den kvinnliga delen av Hireliath på att vi är scouter och var har scouterna sitt hem jo på läger. Det är dit man längtar på vintern när det är grått och kallt. Så vi börgade att planera våran lägerplats. Vi tejpade mitt köksbord 50x50 cm så att vi kunde rita ut hur vi vill ha den. sedan var det bara att komma på lösningar till slanor som håller, sisal, eld, mm. Sedan bar det i väg till affären för att köpa det vi inte hade hemma och hitta en reservlösning på slanor för det vi hade tänkt fanns inte. Tråkigt men så är det. Hem och börga baka. Med katter som ligger vid fötterna, ligger i knät när man sätter sig och vill äta kolasnören. Det är inte lätt alltid, men gosigt. Fortsättning i morgon förhoppningsvis.

En dag som tagen ur en humor serie.

När man ser på en humor serie och tycker att vissa saker inte kan hända i verkliga livet. Jag kan nu bekräfta att vissa saker inte är så galna ändå.

Det börgade med att jag skulle leta reda på en nyckel till en grind som jag skulle in i för att vattna nyplanterade växter. Ncc ringer och säger att det ligger en nyckel i receptionen på tibblebadet och jag åker dit direkt. Men när jag kommer in så finns inte en människa inärheten. Men vi vaktmästar kuren så hittar jag ett telefonnummer och förklarar vad det är jag vill. Han har inte hört något om en nyckel men om jag går in till gymmet så kan de iallafall öppna ginden. Efter lite trasslande med grind och vändkors så kommer jag in till gymmet och vaktmästaren som jag fortfarande har i telefonen undrar om jag kan räcka över telefonen till den som står i receptionen. Visst tycker jag och räcker över den och säger att han har telefon. Stackarn ser helt ställd ut och lite bockarna bruse aktigt tycker ta inte mig ta han i stället. Så jag lämnar över telefonen till nästa och får napp. Dessutom så får jag hjälp med att låsa upp grinden.

Jag tyckte att nu var det värste avklarat men tji fick jag.   Detta var vad jag letade efter när jag skulle fästa kranen men det var en annan bild på en amerikansk brandpost. Så jag sprang som en yr höna och letade. FIck ringa till Ncc och be om hjälp och då hittade jag den. Då var det bara att börga dra slang. Men inte räckta de två slangar som jag hade men jag tänkte att jag får börga så här för tiden rann i väg som vanligt. Hur många gånger man än säger till sig skälv att man inte ska börga med stora projekt efter halv tre så lär man si g aldrig.

Men nu var det bara att kopla in slangen och sätta i gång vattnet. Med en korg som kona så att den skulle synas lite bättre. Jag kollar att allt sitter och drar i gång vattnet tittar så att inget rörsig oroväckande. Vänder ryggen till och hör ett pchy slangen har lossnat från kranen. Det sprutare vatten åt alla håll och jag försöker att stänga av men drar så klart åt fel håll till en börgan bara för att jag skulle bli mera blöt. Lyckas få av vattnet och ska försöka skruva åt slangklämman igen med de verktyg som jag har tillbuds en sekatör. Jag kan poängtera att den inte är gjord för att skruva med.

Vid tibble station som ligger i närheten så sitter ett gäng undommar. De funderar på hur de skulle kunna sätta i gån vattnet igen och springa iväg med nyckeln till brand posten. Då känner jag att det är nog så då plockar jag ihop och hinner in till firman till 16:00. Men jag torkade fort i alla fall.

sedan så skulle vi riva lite plast i lägenheten och Marcus sprang igenom den så det smällde i hela huset kolla klippet.

Lite bilder från lägenheten

Visa fullständigt album

Världen snurrar fort ibland

Förra helgen läste jag om en lägenhet i närheten som var till salu. En tvåa på ca 60kvadratmeter. Dividerade med mig skälv under måndagen och på tisdagen så hade jag bestämt mig för att jag ville ha den. På onsdagen diskuterade jag det med mina föräldrar och vi skickade ett meddelande till mäklaren. Mamma tog på torsdagen kontakt med banken och jag med mäklaren. Lånelöftet blev klart på en timme och så hade jag en visning på måndagskvällen. Helgen var galen och kräver ett eget inlägg sen. I går tittade jag på lägenheten och gillade den och lade bud. Mäklaren ringde i dag och talade om att jag kunde skriva konrtaktet i kväll så det var bara in till banken och skriva på låneansökan ringa släkt och vänner för att tala om den glada nyheten. Och jag hade inga hål enligt tandläkaren.
Så på en vecka så har jag skaffat lägenhet nu är det bara resten som saknas. Lite tapeter färg och så ska jag packa ner detta hus.