Trettondags bal på Husby Säteri

Har nu sytt ett ballivstycke till min Scarlett O´Hara klänning. Det var lite svårt att få till fluffet över axlarna. Jag kommer att få göra om det till nästa gång jag ska ha den. Jag kommer även att behöva göra om den ena kjolen då jag har gått upp lite i vikt sedan den syddes förra året.

Började att fixa håret och lyckades bränna mig i pannan med locktången innan jag gav upp idén med att ha korkskeuvslockar. Hittade en annan variant på frisyr och satte till ett diadem med strass samt en kam med pärlor. Var klar vid 10 sedan blev det en lång väntan på att klockan skulle bli  12 30 då jag skulle börja köra ner.

Men jag och en till åkte ner mot Söderköping i min lilla Mini. Jag fick fälla baksätet för att få plats med krinolinen och högen av kjolar.  Det gick bra att köra vi var framme vid 16 och balen skulle börja kl 18. Vi instalerade oss på rummet och gick sedan upp till huvudbyggnaden för lite te och en rundvandring.

Tillbaka på rummet så började förvandlingen Jag har inte hunnit med att sy alla underkläder som ska vara under en klänning från 1860-talet. Men jag startade med en vit klänning från Bondelid som har enkla axelband. Över den så hade jag en korsett jag köpt i London. Sedan så klev jag i krinolinen som jag köpt på drotningholms slottsteaters utförsäljning. Där på två underkjolar samt de två överkjolarna i sammet. Sedan fick jag hjälp med att snöra livstycket. Jag tittade mig i spegeln och helt plätsligt så såg jag vad andra sett. Jag var vacker och tyckte att jag såg lite kunglig ut.

Vi mötte upp de andra i foajen för ett glas champange eller som jag drack cider. Då det var många som hade historiska kläder så blev det många frågor om hur kläderna är sydda och de tyckte att det var kul att få se en 1860-tals klänning. Det är inte så vanligt att se en sådan. För min del så har jag inte så många tillfällen att använda den.

Prositionen mot matsalen och middagen gick upp för en trappa som var lite smal för att ha någon som eskorterade mig upp. I matsalen så tillstötte nästa speciella problem. Nu förtiden så räknas ett kuvert på 50 cm samt att vid min plats så hade jag ett bordsben på ena sidan. Jag hade en mycket trevlig bordskavaljer som hjälpte mig med stolen varje gång som jag behövde resa på mig. Det serverades en 4 rätters middag med inslag av bellman i form av en svensk komendörskapten. De med historiska dräkter pressenterade sina dräkter och berättade lite om historien bakom dem. Jag fick flera gånger frågan om hur man får för sig att sy upp dessa dräkter. Mitt svar blev att för det första  så slutar man inte leka och framför allt så slutar man inte att drömma. Har man ett historiskt intresse så är det lättare att sätta i gång att göra en dräkt. Nyfikenhet är en annan del av prosessen nyfiken på hur det var att leva i en annan tid. Hur kändes det att vara klädd på ett visst sätt. Jag har inte några mönster som det finns historiska belägg för. Jag köper ofta mina mönster hos www.mccall.com .

Jag sjöng kärestans död innan middagen avslutades med så lunkar vi så småning om. Vi lunkade mot den blå salen för lite dans. Menuett Akademin startade upp med att visa en Luvre
(ingen aning om stavning) En dans från 1700-talet. Sedan fick alla prova på gaddering peascods med varierande resultat. Det gick bättre andra gången som vi dansade den. I Duke of Kents walts så fastnade jag och en annan i varandras kläder två gånger. Det var lite trångt så vi kom ganska nära varandra. Men det blev inga skador på kläderna. Sedan upp täckte jag att min ena kjol hade rasat ned det var ett spänne som hade släppt i sömmen. Meninget som inte en säkerhetsnål kunde hjälpa.

En liten te paus passade jag på att ta då. Jag hittade en soffa som var bred nog att jag kunde sitta bekvämt i den. Där efter winervals som sig bör på en trettondagsbal. Tillskut var jag tvungen att sätta mig ner för att jag var ganska hårt snörd och när jag satte mig ned så känders det som att hjärtat slog i hela bröstkorgen. Lite vila och vatten innan nästa del av historiska danser tog sin början. Det blev två danser till innan vi bröt upp och gick till rummen men då var klockan över 2 på natten.

När vi gick ut på trappen så var luften kristallklar med fullmånen lysandes  rakt emot oss stjärnorna glimmade medan vi gick bort mot den månbelysta allén och ut i natten. Det var lite som att sagan fortsatte öven utanför.

En annorlunda valborg för mig.

 Sedan jag var liten så har jag firat valborg tillsammans med min familj.Det har varit brasa i ekbacken. Hjälpa till att stå i fiskdam och att koka korv. Jag lärde mig att räkna pengar i lilla rummet i vita huset.

Jag kommer i håg en gång när jag var ca 10 år det var sent, Dojan var försenade. Pappa och hans bror satte upp extra belysning på skorstenen till vita huset så att jag och min syster kunde se i fiskdammen som vi satt i. Den stod bredvid trappen till båtsmanstorpet. De flesta barn hade gått hem och vi skulle plocka ihop men ungdommarna som väntade på att discot skulle starta tyckte att det var kul med fiskdamm. Jag kommer inte ihåg åldern på personen men betydligt äldre än mig. Vi hade mest skräpsaker kvar. Men vi lade ner en visselpipa i korgen. Från andra sidan duken så hör vi, vad bra om jag blåser i den här så hör du och vet var jag är. Jag och syrran hade lite roligt åt att den blev så populär.

Sedan när farmor inte var drivande nere i ekbacken längre så firade vi mormors födelsedag. Deras radhus område hade en egen brasa på baksidan. Ett år åkte jag till Enköping och tittade på några vänner som hade en liten eldshow.

Men i år så ställdes allt på ända. Mormor gick bort i januari så jag hade ingen aning om vad jag skulle hitta på.
Jag hade erbjudande om att åka ner till Södertälje och att åka till Skansen. Jag kände att vara hemma var en idé.
Hela dagen velade jag fram och tillbaka.Vädret sa hela tiden att hemma skulle det vara torrast. Jag hade på mig vinterjacka och regnkappa inte bara för regnet utan även mot blåsten. Men mot slutet av dagen så bestämde jag mig för att prova något nytt. Det ångrar jag inte så här i efterhand.
Vi tittade på lite djur innan vi gick mot scenen och hittade ett par väldigt närgångna ankor. Jag tror att den ena nöp mig i skon för att vi inte hade någon mat. Vårtalet av Ebbe Shöön ( ursäkta stavningen) hörde vi inte mycket av men det var förmodligen intressant.
Brasan var väldigt gles vilket gjorde att den var svårtänd och att det hade regnat tidigare på dagen gjorde inte saken bättre. Dock löstes det med att man slängde brandfarligvätska på elden. Vilken enligt min mening är farligt. När brasan tagit sig så släpptes avspärrningarna som var runt och folk började att krypa närmare.
Vi tog en stund senare upp sångböcker som vi hade tagit med oss. Då kommer en person fram med en diktafon och frågar på engelska om jag ska slänga boken på elden för att rena mig från det förflutna och kunna börja på nytt. Jag förklarar att det är en sångbok och jag aldrig skulle slänga den på elden. ( undra vad andra länder tror om våra traditioner).
Medan vi sjöng så kom det flera som ville spela in oss och en skulle lägga ut en film på youtube. Men andra sjöng med. En trevlig kväll jag järna gör om. Detta blir kanske min nya tradition.