Men jag och en till åkte ner mot Söderköping i min lilla
Mini. Jag fick fälla baksätet för att få plats med krinolinen och högen av
kjolar. Det gick bra att köra vi var
framme vid 16 och balen skulle börja kl 18. Vi instalerade oss på rummet och
gick sedan upp till huvudbyggnaden för lite te och en rundvandring.
Tillbaka på rummet så började förvandlingen Jag har inte
hunnit med att sy alla underkläder som ska vara under en klänning från
1860-talet. Men jag startade med en vit klänning från Bondelid som har enkla
axelband. Över den så hade jag en korsett jag köpt i London. Sedan så klev jag
i krinolinen som jag köpt på drotningholms slottsteaters utförsäljning. Där på
två underkjolar samt de två överkjolarna i sammet. Sedan fick jag hjälp med att
snöra livstycket. Jag tittade mig i spegeln och helt plätsligt så såg jag vad
andra sett. Jag var vacker och tyckte att jag såg lite kunglig ut.
Prositionen mot matsalen och middagen gick upp för en trappa
som var lite smal för att ha någon som eskorterade mig upp. I matsalen så
tillstötte nästa speciella problem. Nu förtiden så räknas ett kuvert på 50 cm
samt att vid min plats så hade jag ett bordsben på ena sidan. Jag hade en
mycket trevlig bordskavaljer som hjälpte mig med stolen varje gång som jag
behövde resa på mig. Det serverades en 4 rätters middag med inslag av bellman i
form av en svensk komendörskapten. De med historiska dräkter pressenterade sina
dräkter och berättade lite om historien bakom dem. Jag fick flera gånger frågan
om hur man får för sig att sy upp dessa dräkter. Mitt svar blev att för det
första så slutar man inte leka och
framför allt så slutar man inte att drömma. Har man ett historiskt intresse så
är det lättare att sätta i gång att göra en dräkt. Nyfikenhet är en annan del
av prosessen nyfiken på hur det var att leva i en annan tid. Hur kändes det att
vara klädd på ett visst sätt. Jag har inte några mönster som det finns
historiska belägg för. Jag köper ofta mina mönster hos www.mccall.com .
Jag sjöng kärestans död innan middagen avslutades med så
lunkar vi så småning om. Vi lunkade mot den blå salen för lite dans. Menuett
Akademin startade upp med att visa en Luvre (ingen aning om stavning) En dans från 1700-talet. Sedan fick alla prova på gaddering peascods med varierande resultat. Det gick bättre andra gången som vi dansade den. I Duke of Kents walts så fastnade jag och en annan i varandras kläder två gånger. Det var lite trångt så vi kom ganska nära varandra. Men det blev inga skador på kläderna. Sedan upp täckte jag att min ena kjol hade rasat ned det var ett spänne som hade släppt i sömmen. Meninget som inte en säkerhetsnål kunde hjälpa.



