Förvirrad

Nu har jag bott i min lägenhet i nästan ett och ett halvt år. Inte känns den som min. Jag har svårt att koppla av mina saker finns där men de känns malplaserade där. Förra årets lycka om att flyttat hemifrån äntligen är som bortblåst. Det känns jätte tråkigt jag undrar om det är därför som jag är så dålig på att städa den. Samtidigt är det som att något saknas. Jag vet att prylar och pengar inte är allt. Men det är sällskap jag saknar. Vänner har jag gott om och ringer dem minst en gång i månaden.
Som vanligt så kommer dessa tankar till jul och det blir inte bättre för att man fått en förkylning på halsen som effektivt satt stopp för aktiviteter som skulle kunna rycka lite av tungsinnet ur hjärnan på mig. Jag vet att jag inte är ensam men det spelar liksom ingen roll. Man är alltid ensam med sina egna tankar.