Dyslexi

Jag kanske är lite tjatig som skriver detta på båda bloggar men just nu känner jag för att lyfta problemet.
jag såg igår ett avsnitt av dysslexi på svt. Jag har konstaterat att mina problem inte är så stora igentligen. även om jag också kan skylla mycket på skolan. Dels att de inte kunde ge mig rätt diagnos. Men framförallt att de inte ge mig motivation till att skriva och läsa. Jag har haft en enorm tur att ha bra föräldrar som kunde förklara så att jag förstod. Skolan blir lite för likricktad ibland. När en lärare ska förklara ett tal på tavlan så gör de det på ett sätt och om man inte förstår så suddar de ut och förklarar på nytt med samma ord men andra siffror som att det var siffrorna man inte förstod.
Det värsta jag visste var lästalen. Har man problem med både siffror och bokstäver så är det hopplöst när de blandas i hop så där.
Så fort det skulle läsas en bok så valde jag alltid de tunnaste och de med störst boktäver då var det inte mycket text att läsa. Tyvärr så om man då sk skriva en recention på en sådan bok så måte man vara rätt påhittig. Framförallt om boken är på 20 sidor och recentionen ska vara på ett A4. Jag kunde skriva av halva boken om jag ville. om någon under dessa år sagt till mig att jag 10 år senare skulle läsa böcker på över 200 sidor så skulle jag inte ha trott dem. Men nu läser jag minst 100 böcker per år även om många är en upprepning av sådant jag redan läst minst en gång. I år har jag redan läst 16 böcker.
Men mitt knep för att lära sig att läsa böcker är att börga på det ämne som du tycker är intressant. För mig var det fantasy. Jag började att läsa sagan om belgarion. nu har jag tappat räkningen på hur mång gånger som jag har läst om den. Den första boken jag läste på engelska var harry Potter nu har det blivit flera men det är svårare att hålla koncenrtationen uppe och skulle jag tappa intresset så kan boken ligga halvläst i flera år.
Att hitta på saker har varit något jag gjort länge skrivit små berättelser i skolan och så men eftersom jag fick tillbaka allt med en massa röda sträck så blev berättelserna bara kortare och kortare. I gymnasiet så blev jag intresserad av rollspel och det fanns ett på nätet som hette syskonskapet. Jag vet inte om den sidan finns kvar, de hade svårt att hitta administratörer. Där började jag att skriva längre texterför att få historien att gå vidare. Ingen påpekade att det var stavfel, men jag tyckte att de jag spelade med fick vänta så länge på svar och reaktioner. Men som allt annat så blir det lättare med tiden. Sedan började en berättelse att ta form den är inte längre än 10 sidor text men det är den längsta sammanhängda text jag någonsin har skrivit.
När vi startade denna blogg så ville vi visa att vi inte bryr oss om vad andra säger angående stavning och gramatik. Vi ville ha en plats där vi kan släppa allt och bara öva på att skriva texter vad de än må handla om och bevisa för andra att det går. Det krävs bara lite mod att våga göra bort sig och så blir det rätt i slutändan i allafall. Det är också därför vi inte ändrar några stavfel på denna sida.
Hoppas ni får en bra helg