Depprition

Än en gång så har jag varit tvungen att lämna jobbet pga panik. Denna gången för att det var många utlandsfödda(jag hatar när jag gör så, men kan inte hjälpa det i nu läget) och jag kunde inte trycka undan den.
För tillfällt så håller jag på att göra en psykologosk undersökning samt att jag försöker själv att vända ut och in på mig själv för att försöka att må bättre. Denna gången så håller jag inte tyst utan berättar för alla som jag möter hur jag för tillfället mår.  Så jag pratade med en vän i går och berättade vad som hade hänt när jag gick i skolan och vilka det var som mobbade mig. Det var nog det som gav mig panik i morse och känner det även nu när jag skriver.

Det är som att jag är full av fula sårskorpor och nu så börjar jag att pilla bort dem en och en, vissa har läkt fint medan andra blir fula ärr eller så blir de infekterade igen. Jag har ingen aning om hur jag ska handskas med detta. Jag har fått medicin som hjälper en del och så har jag samtalshjälp. Men jag kan bara ta en dag i taget.
I går var det en bra dag och jag kunde skriva upp 10 saker på en lista som hade gått över förväntan och det kändes som att jag hade nått en miklstolpe. I dag känner jag mig under isen. Inte så illa att jag vill göra illa mig själv men jag mår inte bra i dag.